eselsbruecke knows good blogs*

TJENA TJENA BLOGGEN + FANS, det har hänt mycket sen vi hördes sist:

• undertecknad + min imposanta kompanjon lea har uppfunnit MÄSTARSMILEYN, ;F.
• jag trodde att jag såg en ren i göteborg, detta var dock bara ett foto.
• en liberalsnubbe var på skolan och sa "crackhora" hela tiden när han pratade om sexköp, värt!
• jag har sett FOPPA spela hockey på riktigt vilket var en OTROLIG upplevelse.
• en grek slängde ut mig från en lägenhet i landala.
• typ jordbävning på haiti eller tahiti.
• men framförallt har jag fyllt arton år och därmed blivit myndig

Det är den sistnämnda punkten som ska avhandlas i detta första inlägg efter att jag berättigats folkölsinköp på ICA. Min första vecka som artonåring var en mycket stark inledning på karriären som mogen_chille_92; jag började med att supa för 250 kronor på en måndag kväll vilket följdes upp med en bohemisk spårvagnsfärd och övernattning vid Rambergsvallen, veckan fortsatte på samma dekadenta bana då jag sålde fonder som sparats sedan mitt dop och köpte jeans + cigaretter + vin + drinkar på en svartklubb i Gamlestan + taxi klockan fyra på morgonen för pengarna.

Men idag tog jag vuxentillvaron till en ny höjd, då jag för första gången loggade in på min internetbank. Syftet var främst att köpa en så kallad Maktha-väska från skivbolaget Luxury, men så insåg jag plötsligt den absolut största fördelen med att vara myndig och ha konto i Handelsbanken.

Just det.

Ni tänker rätt.

Japp.

Man får döpa sitt konto själv.



ps: omröstningen till höger är kvar tills kevlarsjäl vinner, ni som röstat kan inte vara friska.

Idol-Erik, en kille som inte borde ge bort sin skiva gratis utan istället betala lyssnarna.

Uttrycket "gratis är gott" hör vi ofta myntas. Att det stämmer råder det ingen tvekan om; man kan ju käka frukt, grönsaker eller godis - t.ex. vindruvor - i mindre kvantitet när man ändå är på ICA och handlar och det är alltid extra gott, särskilt om man stannar en kille i affären och säger:
- Oj vad goda vindruvor ni har här. Och vet du vad det bästa med den här vindruvan är? Jag tänker inte betala för den.

Men gäller detta alltid? Finns det de lägen där gratis inte är gott? En av bloggens mest trogna läsare - vi kan kalla henne Klara Malmqvist eftersom det är precis så hon heter - berättar följande "gratis-anekdot":
- Kommer aldrig glömma när jag roffade åt mig kilovis av nikotintuggumin (på Apoteket) som barn. Fick kraftiga munsår, men det var ABSOLUT värt det, eftersom gratis är gott.

Är slutsatsen då att gratis alltid är gott? Givetvis kan ju något som är gratis vara en smakupplevelse av mediokert mått, men kompensereras det inte i sådana fall av den extra kick som upplevelsen får genom gratis-elementet? I torsdags, på nyårsafton, drack undertecknad ett vin av sämre kvalitet, importerat från Sydafrikas djungler och antagligen lite slarvigt behandlat av boerna där. Först smakade det faktiskt riktigt tråkigt och bittert, men sen när jag kom att tänka på att jag hade tillskansat mig vinet av min vän Sebastian utan att betala ett öre fick den tidigare så alldagliga smaken en ny dimension. Såhär i efterhand var det väl egentligen så att jag faktiskt gick plus på denna kväll, eftersom jag endast drack gratisvin och dessutom gick hem med en slips i fickan som jag inte tror var min? GRATIS ÄR GOTT!

Om man exempelvis blir påkörd och det är gratis, är det så jävla vasst då kanske ni frågar er därute i stugorna. I ärlighetens namn kanske det inte är jättekul, men om man jämför med vad man kan få om man istället betalar pengar (Idol-Eriks skiva, en resa till Kungsbacka, en konsertupplevelse med Idol-Erik, Idol-Eriks singel, en kväll på BLVD osv.) känns det nog ganska bra. Som man säger; en del behöver betala för att få ligga, själv får jag en käftsmäll gratis och det känns väldigt skönt såhär i juletider.

Eller som Henrik Berggren skulle sagt; god jul och fuck off.

(Hade ingen passande bild så valde ett foto på bröderna Reid, genierna bakom The Jesus and Mary Chain)

Kvällen var ung, klockan stod på 23.52 när jag hoppade av fyrans spårvagn utanför Centralstationen. Inte mindre än sju minuter återstod tills jag skulle få åka hem med ettan, och således var det enda rätta att smsa min vän Frasse och fråga vad som var det rätta för att fördriva tiden inne på Nisseterminalen.
"Köp en glass."
Svaret, följaktligen, blev: "Vilken sort?"
Men här kommer det intressanta. Det påföljande svaret dröjde inte mindre än ÅTTA minuter, alltså hann jag MISSA min spårvagn hem, endast för att invänta:
"Skruven, den långa jäveln du vet."
Jag köpte mig en TWISTER, som den faktiskt heter, och satte mig på en bänk. Väl där dröjde det bara ett fåtal sekunder innan de mest underliga företeelser började passera mina ögon.

• En man med överrock och hatt passerar. Mycket lik en herre som undertecknad såg på Kungsgatan för mindre än en vecka sedan? Samma karl? Vi får aldrig veta.
• Klockan på centralen har inte bara de vanliga sifforna (1-12) på sitt ur, den innefattar dessutom övriga timmar (13-24) i mindre text alldeles intill "standarduppsättningen". Intressant!
• Tjejen som satt snett mittemot åt chips ur en påse. Inget konstigt med det egentligen, men vem äter grillchips utan dipp?
• Tänkte lite på materialet guld. Varför är det så dyrt egentligen? Kan man ha det till något särskilt?

Sen tittade jag upp på spårvagnstidsskärmen. Det stod "3 Kålltorp Nu" och efter att ha haft en livsfarlig hjärtinfarkt som kunde ha avslutat mitt liv endast två veckor innan jag går från att vara tjugo till arton år insåg jag att det enda att göra var att springa till hållplatsen snabbt som fan. Det gjorde jag, och om jag hann med vagnen? Absolut.