eselsbruecke knows good blogs*

(Hade ingen passande bild så valde ett foto på bröderna Reid, genierna bakom The Jesus and Mary Chain)

Kvällen var ung, klockan stod på 23.52 när jag hoppade av fyrans spårvagn utanför Centralstationen. Inte mindre än sju minuter återstod tills jag skulle få åka hem med ettan, och således var det enda rätta att smsa min vän Frasse och fråga vad som var det rätta för att fördriva tiden inne på Nisseterminalen.
"Köp en glass."
Svaret, följaktligen, blev: "Vilken sort?"
Men här kommer det intressanta. Det påföljande svaret dröjde inte mindre än ÅTTA minuter, alltså hann jag MISSA min spårvagn hem, endast för att invänta:
"Skruven, den långa jäveln du vet."
Jag köpte mig en TWISTER, som den faktiskt heter, och satte mig på en bänk. Väl där dröjde det bara ett fåtal sekunder innan de mest underliga företeelser började passera mina ögon.

• En man med överrock och hatt passerar. Mycket lik en herre som undertecknad såg på Kungsgatan för mindre än en vecka sedan? Samma karl? Vi får aldrig veta.
• Klockan på centralen har inte bara de vanliga sifforna (1-12) på sitt ur, den innefattar dessutom övriga timmar (13-24) i mindre text alldeles intill "standarduppsättningen". Intressant!
• Tjejen som satt snett mittemot åt chips ur en påse. Inget konstigt med det egentligen, men vem äter grillchips utan dipp?
• Tänkte lite på materialet guld. Varför är det så dyrt egentligen? Kan man ha det till något särskilt?

Sen tittade jag upp på spårvagnstidsskärmen. Det stod "3 Kålltorp Nu" och efter att ha haft en livsfarlig hjärtinfarkt som kunde ha avslutat mitt liv endast två veckor innan jag går från att vara tjugo till arton år insåg jag att det enda att göra var att springa till hållplatsen snabbt som fan. Det gjorde jag, och om jag hann med vagnen? Absolut.