känslofyllda minnen
Grattisgrattis, idag får ni en lista på fem känslosamma tillfällen ur mitt rika liv!
5. När jag förstod att Jurassic Park inte var på riktigt.
Första gången jag såg första filmen ur Jurassic Park-triologin trodde jag helt seriöst att det var en dokumentär första halvtimmen. Sen blev det typ anarki och dinosaurierna gick till attack mot oskyldiga människor, då förstod jag att det inte var på riktigt eftersom dinosaurier egentligen är SNÄLLA. Då bestämde jag mig istället för att filmen var en dramatisering och att parken kanske skulle byggas i framtiden (tilläggas bör faktiskt att jag var elva år, så håna inte). Dagen efter i skolan tänkte jag söka fakta om den här parken så jag kunde lära mig mer så jag använde datorn längst bak i klassrummet för att gå in på "altavista.com" (het sökmotor back in the days!) och knappa in "jurassic park". Döm om min besvikelse när jag läste att filmen var helt och hållet fiktion. Än idag vägrar jag helt acceptera sanningen(?). Och themet till filmerna kommer ALLTID vara det bästa nånsin.
4. Första gången jag hörde Neil Youngs "Helpless".
Jag dissade Neil Young i typ ett halvår och skippade medvetet hans konsert på Way out west, och ärligt talat fanns det inget skäl till detta bortsett från någon slags sent uppror mot min far. Så en dag i november 2008, förra året dvs, fick jag för mig att lyssna på Neil ändå. Första låten jag hittade i Spotify, som på den här tiden var ett helt nytt påfund, var "Helpless", och jag ska inte förneka att jag faktiskt började gråta. En av de finaste och sorgligaste sånger som skrivits. :'(!
3. Slutet på avsnittet av Sjunde himlen när Matt råkar ta in knark i The Camden Mansion.
Vi har väl alla sett den här episoden av allas vår favoritserie? Kort sammanfattad; coola gänget på Matts skola ger honom en joint och frågar om han ska med ut på kvällen, dock säger givetvis vår älskade prästson (<3<3<3) nej, han ska "hang out at home". När Matt kommer hem ska han självklart klappa om den högt älskade familjehunden Happy, när han gör det trillar DÖDSKNARKET ur hans bröstficka. Happy tar hand om det, Reverend Eric Camden hittar denna mystiska "cigarett" i hundens mun, han blir of course rosenrasande eftersom han aldrig "understood what that was all about". Detta tvingar bland annat fram ett erkännande från Annie om hennes tidigare drogvanor, dessutom levereras repliker som "he was seen in the kitchen, INHALING COOKIES" och allt som allt är det ett av de bästa avsnitten ur seriens historia (i klass med det när Matt tar "the school harlot" till balen och det när Simon lyssnar på kvinnoförnedrande rapmusik till sin mors stora besvikelse), dock kommer inte höjdpunkten och ett av tidernas största tv-ögonblick förrän sista scenen. Matt har sprungit hemifrån men dissar det coola knarkgänget, hoppar ur cabben och sätter sig i kyrkan (GIVETVIS) och deppar och ber. Samtidigt kommer The Reverend och hans eleganta fru in i Herrens boning. När de hör Matts uppgivna ord till God Allmighty kan den skadeskjutna familjen naturligtvis inte göra nåt annat än återförenas i en kram. Så fint, så stort.
2. När mina Mariekex tog slut.
Hände alldeles nyss, det känns tomt. 200 gram för 7,90 SEK, mer prisvärt än kokain.
1. När Josef Fritzl dömdes till fängelse.
Tidernas rättsskandal. Han gjorde inget fel, killen var bara herre i sitt hus. Ibland saknar jag medeltidens lagar, men i det här fallet saknade jag bara sunt förnuft från domaren. Herregud, hade Fritzl inte haft släkt i källarn hade väl Al Gore burat in honom i växthuseffektens namn istället. Patetiskt. Har ni ens ett rättssystem, Österrike? Om ni har det, kom ihåg att 50 Cents rule #4 (as presented in det allmänt älskade TV-programmet "50 Cent - the Money and the Power") är "Learn to respect the hustle". Ta till er det. Jävla svin.
5. När jag förstod att Jurassic Park inte var på riktigt.
Första gången jag såg första filmen ur Jurassic Park-triologin trodde jag helt seriöst att det var en dokumentär första halvtimmen. Sen blev det typ anarki och dinosaurierna gick till attack mot oskyldiga människor, då förstod jag att det inte var på riktigt eftersom dinosaurier egentligen är SNÄLLA. Då bestämde jag mig istället för att filmen var en dramatisering och att parken kanske skulle byggas i framtiden (tilläggas bör faktiskt att jag var elva år, så håna inte). Dagen efter i skolan tänkte jag söka fakta om den här parken så jag kunde lära mig mer så jag använde datorn längst bak i klassrummet för att gå in på "altavista.com" (het sökmotor back in the days!) och knappa in "jurassic park". Döm om min besvikelse när jag läste att filmen var helt och hållet fiktion. Än idag vägrar jag helt acceptera sanningen(?). Och themet till filmerna kommer ALLTID vara det bästa nånsin.
4. Första gången jag hörde Neil Youngs "Helpless".
Jag dissade Neil Young i typ ett halvår och skippade medvetet hans konsert på Way out west, och ärligt talat fanns det inget skäl till detta bortsett från någon slags sent uppror mot min far. Så en dag i november 2008, förra året dvs, fick jag för mig att lyssna på Neil ändå. Första låten jag hittade i Spotify, som på den här tiden var ett helt nytt påfund, var "Helpless", och jag ska inte förneka att jag faktiskt började gråta. En av de finaste och sorgligaste sånger som skrivits. :'(!
3. Slutet på avsnittet av Sjunde himlen när Matt råkar ta in knark i The Camden Mansion.
Vi har väl alla sett den här episoden av allas vår favoritserie? Kort sammanfattad; coola gänget på Matts skola ger honom en joint och frågar om han ska med ut på kvällen, dock säger givetvis vår älskade prästson (<3<3<3) nej, han ska "hang out at home". När Matt kommer hem ska han självklart klappa om den högt älskade familjehunden Happy, när han gör det trillar DÖDSKNARKET ur hans bröstficka. Happy tar hand om det, Reverend Eric Camden hittar denna mystiska "cigarett" i hundens mun, han blir of course rosenrasande eftersom han aldrig "understood what that was all about". Detta tvingar bland annat fram ett erkännande från Annie om hennes tidigare drogvanor, dessutom levereras repliker som "he was seen in the kitchen, INHALING COOKIES" och allt som allt är det ett av de bästa avsnitten ur seriens historia (i klass med det när Matt tar "the school harlot" till balen och det när Simon lyssnar på kvinnoförnedrande rapmusik till sin mors stora besvikelse), dock kommer inte höjdpunkten och ett av tidernas största tv-ögonblick förrän sista scenen. Matt har sprungit hemifrån men dissar det coola knarkgänget, hoppar ur cabben och sätter sig i kyrkan (GIVETVIS) och deppar och ber. Samtidigt kommer The Reverend och hans eleganta fru in i Herrens boning. När de hör Matts uppgivna ord till God Allmighty kan den skadeskjutna familjen naturligtvis inte göra nåt annat än återförenas i en kram. Så fint, så stort.
2. När mina Mariekex tog slut.
Hände alldeles nyss, det känns tomt. 200 gram för 7,90 SEK, mer prisvärt än kokain.
1. När Josef Fritzl dömdes till fängelse.
Tidernas rättsskandal. Han gjorde inget fel, killen var bara herre i sitt hus. Ibland saknar jag medeltidens lagar, men i det här fallet saknade jag bara sunt förnuft från domaren. Herregud, hade Fritzl inte haft släkt i källarn hade väl Al Gore burat in honom i växthuseffektens namn istället. Patetiskt. Har ni ens ett rättssystem, Österrike? Om ni har det, kom ihåg att 50 Cents rule #4 (as presented in det allmänt älskade TV-programmet "50 Cent - the Money and the Power") är "Learn to respect the hustle". Ta till er det. Jävla svin.
Kommentarer
Postat av: Anonym
hej, jag är kär i din blogg
Trackback
