GUDS GODIS

Idag ska vi prata om Japp. Vadå "Japp" frågar ni kanske? "Menar ni kanske den uppmuntrande interjektionen som man så ofta utbrister i efter frågor såsom "ska du se Beck ikväll?", "är Josef Fritzl oskyldig?" eller "är Gunvald Larsson din största förebild här i livet"?" Det kunde varit den som åsyftades, men nej, idag är det godiset Japp som ska avhandlas.

Det är inte alla affärer som säljer Japp. Många tror nämligen att det är samma sak som den mer kända chokladbiten "Mars", detta är dock HELT fel, förvisso har de liknande layouter men det innebär ABSOLUT INTE att det är samma godis, snarare tvärtom, båda består av choklad fylld med nåt gör men sedan går likheterna isär. Mars är absolut inget dåligt godis - VERKLIGEN inte, jag äter gärna en Mars eller två när det bjuds - men jämfört med Japp är det som att jämföra världens bästa fotbollsspelare Pontus Wernbloom med typ... Gabriel Özkan. Mannen som grundade Japp byggde också den första månrakten, anlade Autobahn (hade inte han gjort det hade Pontus Wernbloom dock antagligen glidtacklat genom Tyskland och således byggt Autobahn ändå), minskade arbetslösheten i Tyskland med typ 25% och gjorde planer för att bygga om Berlin till världens största stad, Germania. En herre med så stora planer måste respekteras.

Även om Japp är lite av ett sorgebarn i godishyllorna eftersom så många affärer prioriterar bort den av ogrundade eller svaga skäl hindrar det inte många kända artister och andra profiler från att tugga i sig en och annan Japp, detta har undertecknad samlat in bildbevis på:

Håkan Hellström äter Japp på omslaget till "Luften bor i mina steg"!
Patric Långås Andersson tuggar i sig en Japp, förklaringen till hans många mål för IFK Göteborg säsongerna 2002-04?

Beatles går över en gata ENBART för att få tag i en Japp, säger det mesta.

Vad är det då som är så gott med Japp? Det går nog inte att svara på i ord, men om jag skulle beskriva det så är det nog hur underbart chokladen och dess fyllning smälter samman i munnen, samtidigt som man dessutom lever i medvetandet om att det bara är jag och ett fåtal till som vet hur underbart den här chokladen smakar. En "vi-mot-dom-känsla". Eliten äter Japp. Ni andra kan dra åt helvete.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är sinnes, vad du är tråkig...

2009-08-04 @ 13:58:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0